Känslor igen. Jag är så mycket bättre på att skriva. Det har jag alltid varit. Det är någonting med att kunna förmedla på en blank sida. Att bara låta fingrarna skriva allt man tänker, och se att det man vill få framl, finns där. På sidan som inte är tom längre. Jag låter alltid så djup när jag skriver, det är alltid så jag vill förmedla det jag tänker. Jag vill att det ska synas att det betyder någonting för mig. Att det är en del av mig som står på sidan framför mig. Att det här är Mitt sätt att berätta någonting.
Det har varit en ganska tuff tid på senaste, med mycket tankar, och mycket känslor. Jag har väl lite tappat bort mig själv, eller gått lite vilse på vägen. Men nu när jag börjar återfå kontrollen är jag påväg tillbaka. Det är många stressmoment som börjar blekna, och bli mindre tilltagliga i vardagen. Lite som att jag kan blinka och glömma bort dem för en stund, för att dem är inte lika jobbiga att låta tankarna vandra iväg till. Det känns som att kontrollen är påväg tillbaka, och som att jag låter mig själv tänka på annat, istället för stressen.
Vardagsstressen, som jag tror de flesta människor känner igen. Jobb, fritid, ork, social, intressen. Men framförallt orken. Den har varit som bortblåst, den har bara inte funnits där för att allting annat har tagit en sådan stor del av min mentala ork. Alla tankar har gjort så att jag är utmattad, fast jag inte ens har gjort någonting speciellt.
Men jag börjar hitta tillbaka, och nu ska jag återfå kontrollen, jag ska se till att jag kan släppa vissa delar och försöka prioritera det som betyder någonting för mig. Det är väl så man hittar sin ork? Jag tror iallafall det.